blivandemamma.blo.gg

Det börjar närma sig jul och jag vill såklart hitta "den perfekta" presenten att ge till min sambo Johan. Problemet är att vi har bara varit tillsammans i 8 månader och att han är fruktansvärt svår att köpa något till.

 

När jag fyllde 21 nu i oktober så fick jag ett par snygga converse med nitar, så jag med min dåliga fantasi fick idén att jag skulle beställa skor till honom i julklapp.

Jag höll på att vela bra länge och mätte hans skor med tumstock medan han jobbade natt. Sen hittade jag ett par skor och klickade iväg min beställning. Tänkte inte mer på det utan gick och la mig i sängen för att sova.

På morgonen kommer Johan hem och går raka vägen in till mig där jag ligger och frågar "Har du beställt skor till mig?". Jag blir jätte chockad och förstår inte hur han luskat reda på det. "Nej det har jag inte" svarar jag, då säger Johan "Vilken tur, jag vill inte att du köper skor åt mig. Jag vill välja mina egna kläder och skor. Och du är inte speciellt duktig på att överraska eftersom min ena sko + en tumstock ligger i vardagsrummet". Jag blev såklart illröd i ansiktet och låste in mig på toaletten för att snabbt dra iväg ett mejl att jag inte vill att de skickar skorna.

Men såklart var det redan försent och skokartongen ligger och väntar på mig här på Skultuna posten. Tänker inte hämta ut dom då det var okej att skorna skickades tillbaka och att fakturan då skulle rivas.

 

För att rädda situationen så gick jag över till Plan B. Det som egentligen var tänkt som en födelsedags present i April fick bli årets julklapp.

Jag hittade en sida på internet som hade snygga herr armband och valde ett samt gravering. Sen kom den svåra biten, vilken storlek skulle jag välja!? Jag dum som jag är klämmer tummen och pekfingret runt Johans handled en kväll när jag trodde att han hade somnat, sen gjorde jag samma sak på min handled och tog därefter ett måttband för att få en ungefärligt mått. Nu kände jag mig jätte nöjd och vart super glad när mitt paket idag låg i brevlådan! Johan som jobbat natt låg fortfarande och sov så jag smög in på toaletten med armbandet för att testa. Inser då ganska snabbt att armbandet är alldeles för litet!

Ångesten börjar krypa i hela kroppen så jag mejla företaget direkt för att kolla om det går att skicka tillbaka för förlängning.

Sen försökte jag glömma mitt lilla problem för en stund och gosade ner mig i sängen brevid Johan. Någon timme senare hade jag fått svar. Kände hur jag bara ville gråta "Tyvärr finns inget att göra då vi inte tar tillbaka smycken med personlig gravyr". Johan såg på hela mig att jag var ledsen och undrade såklart varför. 

Jag försökte förklara situationen utan att avslöja vad han faktiskt skulle få i julklapp. "Du, jag vet redan vad jag ska få, så du kan säga vad det är för fel". Då har jag alltså lyckats avslöja julklapp nr 2 genom att jag klämde och kände på hans handled förra veckan :( Så min kära sambo fick testa armbandet utan att titta på det och som tur var så passade det! 

 

Såhär bra är jag på att överraska min sambo, eller inte! Men nu har han iallafall ett fint litet paket och ett jätte fint armband innuti som han inte ens vet hur det ser ut :) Så överraskningen på julafton får helt enkelt bli utseendet samt VAD jag faktiskt graverat in :)