blivandemamma.blo.gg

Idag är det bara 50 dagar kvar, nu börjar nedräkningen! Ikväll började ammningskursen och det var jätte kul och intressant. Som tur är så går en tjej ifrån min gymnasieklass där så jag kunde sitta med henne då Johan inte känner att han vill gå med mig på den här kursen.

Har nu sen Johan åkte till jobbet städat i köket och bytt gardiner i vardagsrummet. Jag borde sova men kan inte..

 

Igår var jag på Föräldrakursen (andra & sista träffen). Barnmorskan gick igenom själva förlossningen och alla dess faser vilket gjorde att jag var nära på att svimma två gånger. Började med att jag tappade fokus med blicken sen slutade jag höra vad hon sa, svetten rann i ansiktet och nacken värre än på ett spinning pass. Mådde illa resten av kvällen.

Imorgon ska jag till min barnmorska på kontroll och då ska jag ta upp den här händelsen, lika bra att vara ärlig och säga som det är, jag är LIVRÄDD för min förlossning.

 

 

Att en liten bebis, det jag är som mest rädd för just nu, kunde ge mig ett sådant självförtroende och lyckorus trodde jag aldrig! Idag träffade jag nämligen två vänner och käkade lunch. Den ena hade med sig sin 2 månader gamla son. Först stod jag bara och tittade på honom med en skräckblandad förtjusning, sen fick jag prova att hålla. Jag kan säga att jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, svettades som en galning. Och paniken som uppstod inuti mig när den lilla människan började bli ledsen och låta. 

Herregud! Det är en sån där jag har i magen!! Och om 60 dagar ska hon ut, det börjar bli verkligt för mig nu. Jag är så glad att jag träffade den här bebisen idag, dels för att få se att det är inge farligt, jag fixar att hålla i en bebis och sen för att se att mamman till bebisen va cool lugn. Jag behövde detta verkligen efter att ha varit nere i flera veckor. 

För första gången känner jag lite jävlar anamma att jag SKA och KAN klara av att bli/vara en mamma.

 

Sen skulle hormonerna naturligtvis börja spöka när det var dags att säga hejdå. Att se en sån liten tumme och en pytte liten hand som kramar om mitt finger fick tårarna att välla fram i ögonen :)

Tack tjejer för att ni drog med mig ut idag, jag behövde verkligen det här!

 

När jag kom hem var det så underbart att se Johan igen. Nu kan jag titta på honom med andra ögon, nu kan jag se oss två som blivande föräldrar och jag känner glädje inombords. Jag ska få en egen liten familj <3

På mamma sidor och lite överallt på nätet skriver blivande mammor om deras längtan och hur underbart och bra allting är. Dom lägger t.ex. upp bilder på magen och är stolta & lyckliga. Och ja, det har jag också gjort för jag vill inte verka onormal och sticka ut.

Men jag är inte lycklig, inte ett dugg, jag känner mig fruktansvärt tom inuti och dessa känslor har vuxit fram nu den senaste månaden som gått. Jag har skuldkänslor för hur jag känner och mår, varför är inte jag lycklig som alla andra?

Just nu känner jag mig som ett glas, alldeles skör, fyllt med vatten enda upp till kanten där minsta vattendroppe till kan få hela glaset att svämma över. Så ledsen och nere som jag är just nu har jag inte varit sen jag var 13-14 år och det var min mörkaste period i livet. 

Så var första dagen av ledighet avklarad! Just nu känns det inget speciellt eftersom jag normalt skulle ha varit ledig med tanke på att jag jobbade hela helgen :)

Idag var vi iallafall på första träffen med föräldragruppen. Kan ju säga som så att jag var yngst och jag tror inte att jag kommer umgås med någon utav mammorna som deltog när kursen är slut.

Jag ser fram emot nästa träff som också är den sista, då ska barnmorskan gå igenom förlossningens alla skeden samt andnings profylax. Just det som jag behöver få höra om eftersom jag går och oroar mig så mycket.

 

Passade även på att ta en bild på magen idag (30+4) och som ni ser på bilden så har magen vuxit en del på 3 veckor och 3 dagar. 1a bilden är tagen vecka 27+1.

I torsdags gick jag in i vecka 30, herregud!! 30!!? Det låter ju hur mycket som helst. Jag har alltså bara 10 veckors väntan kvar sen är jag helt plötsligt mamma! 

Samtidigt som jag är glad för att graviditeten snart är över så är jag självklart väldigt orolig inför förlossningen jag har framför mig. Men det känns tryggt att veta att jag har min älskade sambo Johan med mig. Tror att han ommer göra ett toppen jobb på lasarettet med att peppa och stötta mig fram tills vår dotter är född <3

 

I fredags efter jobbet åkte jag snabbt hem duschade och packade innan vi styrde bilen mot Dalarna. Åkte raka vägen till korttidsboendet där farmor för tillfället ligger. Kändes som att jag ville träffa henne så mycket som möjligt under helgen, det var ju ändå därför vi åkte upp.

Igår åkte vi in och hälsade på innan vi skulle på bio "Hundraåringen" och direkt efter filmen åkte vi tillbaka och spendera ytterligare lite tid.

Idag var vi upp en sväng på dagen och sen åt vi mat med farfar innan vi åkte hem mot Västerås igen.

 

Jag har verkligen haft en mysig helg tillsammans med Johan och jag är verkligen jätte glad att vi åkte upp. Ibland är det skönt att komma ifrån Västerås några dagar och se lite annat. Underbart att träffa min familj/släkt i Mora <3

 

Nu har jag bara 6 dagar kvar att jobba, ledig på onsdag, resten av veckan jobbar jag :) Sen gå jag på mammaledighet och då ska jag ta fram symaskinen igen och sy en ammningskudde! 

 

Avslutar denna söndag med ett varmt bad och lite soffmys innan jag ska krypa ner i sängen.