Baby terapi
Att en liten bebis, det jag är som mest rädd för just nu, kunde ge mig ett sådant självförtroende och lyckorus trodde jag aldrig! Idag träffade jag nämligen två vänner och käkade lunch. Den ena hade med sig sin 2 månader gamla son. Först stod jag bara och tittade på honom med en skräckblandad förtjusning, sen fick jag prova att hålla. Jag kan säga att jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, svettades som en galning. Och paniken som uppstod inuti mig när den lilla människan började bli ledsen och låta.
Herregud! Det är en sån där jag har i magen!! Och om 60 dagar ska hon ut, det börjar bli verkligt för mig nu. Jag är så glad att jag träffade den här bebisen idag, dels för att få se att det är inge farligt, jag fixar att hålla i en bebis och sen för att se att mamman till bebisen va cool lugn. Jag behövde detta verkligen efter att ha varit nere i flera veckor.
För första gången känner jag lite jävlar anamma att jag SKA och KAN klara av att bli/vara en mamma.
Sen skulle hormonerna naturligtvis börja spöka när det var dags att säga hejdå. Att se en sån liten tumme och en pytte liten hand som kramar om mitt finger fick tårarna att välla fram i ögonen :)
Tack tjejer för att ni drog med mig ut idag, jag behövde verkligen det här!
När jag kom hem var det så underbart att se Johan igen. Nu kan jag titta på honom med andra ögon, nu kan jag se oss två som blivande föräldrar och jag känner glädje inombords. Jag ska få en egen liten familj <3
Kommentarer
Trackback