En jobbig tid

Vad som skulle varit en vanlig tisdag för två veckor sen blev något helt annat. Tisdag den 4e mars 2014 blir ett datum att lägga på minnet. Min älskade farmor somnade in. Jag snubblade på mållinjen, hon fick aldrig träffa mig och bebisen.
Nu sitter jag här med ångest och frågar mig gång på gång Varför?
"Varför händer det här mig?" "Varför åkte jag inte och hälsade på?" "Varför ringde jag inte?"
Det går inte en dag som jag inte ångrar att jag aldrig åkte upp, vad var jag rädd för? Bebisen har ju inte kommit än, jag kunde lika gärna varit uppe i Mora och spenderat min tid hos farmor.
 
Men nu är det försent. Jag lär få ångra det här resten av livet :(
 
Idag är det 12 dagar sen du lämnade oss och jag har 3 dagar kvar till beräknat förlossning. Vaknade 7.30 med energi så idag har jag dammsugit och skurat golven. Antingen är det solen som gör mig pigg eller så är det som folk omkring säger, att det är dags för en bebis!
Vågar inte hoppas på något just nu. Kan lika gärna dröja 2 veckor till. 2-3 April bir jag igångsatt om bebis inte kommit innan dess.
Kan inte direkt påstå att jag tror på någon Gud men jag ber varje dag att jag ska kunna vara med på Begravningen den 28e iallafall med bebis eller med magen.
 
Magen har iallafall sjunkit som man kan se på bilderna här nedanför (Tagna för 3 dagar sen)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback